version 1.0.0

Själsligt och Andligt Är Högst Förenbara

Inte I Egen Kraft Dock!

Lite slarvigt sagt så skulle man kunna häva ur sig något om att själsligt och andligt är i stort sätt synonymer.

Helt knasigt hävdas i denna kontext som försöker vara så biblisk som möjligt.

Be gärna för bättre versioner av den här texten vars syfte är att röra om i grytan lite angående själsligt och andligt.

Till försvar för en viss möjlig synonymitet mellan båda begreppen så kan man säga följande: har med själ och ande att göra.

Dessa två sistnämnda *själ* och *ande* kan uppfattas som hyfsade synonymer om man förstår med ande det som inte är Helig Ande som är en person på samma sätt som Gud Fadern och Gud Sonen.

Men när man pratar om *själsligt* och *andligt* så behöver man bli lite försiktig med att slå ihop dessa två som något som kan verka betyda i stort sätt samma sak.

Ibland så kan man intellektualisera sönder begrepp med överdrivna dikotomier/tudelningar i svart och vit eller älta om gråzoner som finns eller inte.

Det ska vi försöka undvika här med Guds vind i seglen får vi hoppas.

Fråga: Ska man försöka göra det begripligt för sig själv innan man kommer med förslag och definitioner om hur skillnad på själsligt och andligt kan tänkas vara något att vidareutveckla förståelse om?

Svar: Skulle tro det.

En Användbar Kuriosa? *Själv* och *själ* låter nästan som samma sak på svenska.

Man behöver bara ta bort *v:et* för att hitta tillbaka till sitt själsliga skulle man kunna säga för att komma ihåg svårigheten med att skilja på ego och själ. Men vi droppar denna lilla språkliga finess just nu och kanske återkommer till den vid ett annat tillfälle.

Det själsliga har att göra med en ego befriad syn på den inre människan och på sig själv överlag.

>>Är man en ljus eller en mörk själ?<<

Kan man överlag prata om att någon av oss har en ljus själ förrän den blir belyst av Gud?

>>Vad är det som består när man avlider eller att Herren Jesus Kristus kommer tillbaka?<<

och andra viktiga frågor hopar sig och kan vara värda att investera tid i (lite diplomatiskt uttryckt).

Vår mänskliga självupptagenhet gör oss lätt främmande för vilka vi verkligen/egentligen är och blir tills sista sucken eller Jesus Kristus återkomst.

Vi har alla sjabblat bort något som vi hade från tidig barndom och det gäller oss alla som har förstånd att välja mellan gott och ont, vänligt och elakt, rätt och fel och så vidare.

Det själsliga och andliga hänger ihop ifråga om tron som är en gåva från Gud som man ja eller nej gör någonting av och sedan ja eller nej förvaltar/förädlar.

Det andliga har att göra med just vad man tar för beslut och sedan hur man håller fast vid dessa beslut och om dessa är relaterade till kärlek från och till Gud.

Vi behöver alltså ge en så enkel men ändå djup definition av vad som kan tänkas menas på riktigt i det bibliska sammanhanget med skillnaden och kopplingen mellan själsligt och andligt.

Den bästa definitionen man här vågar peka på är att andligt har att göra med Guds kärlek och inte metoder och tekniker som inte så få verkar vilja göra det till.

Den goda läran finns i Bibeln och inte på annat håll.

Införliva Bibeln på ett genomtänkt sätt är inte samma sak som att hålla på med biblisk korvstoppning som leder till bibelsprängdhet mer än ett liv med Gud.

Att vara andlig går alltså inte ut på att försöka och kanske "lyckas" imponera på sig själv, varandra och andra.

Vi behöver bli och förbli andliga om strävan nu är att komma till himmelen: fortsatt själslig räddning.

Det handlar om Guds kärlek detta med det andliga.

Själsligt:

Om att tro och fortsätta tro: växa i tro. Inte bara stagnera i vad som till slut blir otro: ljumhet och medföljande elände.

Andligt:

Både målet och medelet: gudomlig Kärlek är målet och medlet.

Andligt:

Bry sig alltmer om det själsliga, inte bara för sig själv men även för sin nästa.

Kärlekens tillväxt kräver växande tro.

Det är alltså så att vi behöver fyllas av saker som

tacksamhet,

vilja att lyda Gud

och älska allt mer som Gud.

Det är då man kan ha användning av att se hur tro och kärlek kompletterar varandra och stärker varandra på djupet av vem man blir så länge man har möjlighet därtill.

Ger vi Gud möjligheten att börja och sedan fortsätta nyskapa oss i Kristus?

Vi människor är inga experter på att vara kärleksfulla och det skulle kunna sägas på ett hårdare sätt.

Så vi behöver vara på det klara med att vi lär oss att tro alltmer som Mästaren och få möjligheten att förvandlas till att älska mer och mer som Honom.

Man kan inte prestera kärlek! Tro är som sagt en gåva och målet med vår tro är våra själars räddning.

Vad skall man göra sig fri från? Illusionen om frihet i glädjekickar istället för sann och bestående och växande lycka från ovan.

Jesus Kristus, som vi nyss hänvisat till som Mästaren, kom och blev som en av oss, fast utan synd trots många frestelser kastade på Honom under sin tid här på jorden med oss.

Därefter uppoffrade Han sig för att ta på sig våra målmissanden (synder) och fick bort skulden genom att ta på sig den fast Han var totalt oskyldig.

Detta motiverar oss, förhoppningsvis till att vilja lyda av kärlek och inte av rädsla för Gud och/eller människor.

Vad som menas med Guds fruktan är inte att Gud försöker skrämma oss till lydnad. Det är frågan om att Gud är helig och att vi har förlorat härligheten från Honom när vi växt in i denna förlorade värld.

Vi ges, helt utan att förtjäna det, möjligheten att ta del av Guds Nåd och Sanning som finns i fullhet i Hans Son: Jesus Kristus. Vi får tillfälle att sluta fortsätta vara nåbara av Guds vredes stora dag.

Jesus ger oss kallar oss till att få tillbaka denna härlighet genom att börja och fortsätta följa Honom.

Och vi ges tillträde att få öva i rättfärdighet och gudsfruktan för att behålla denna räddning.

Notera att dom allra flesta människor som kallar sig Kristna blandar ihop önsketänkande och tro. Dessa två har ingenting med varandra att göra.

Så innan man pratar om att behålla sin frälsning/räddning/själsräddning så behöver man ta reda på hur man blir del av Guds rike i detta korta liv.

Det är inte som att gå med i ett politiskt parti eller någon social klubb.

Det är själsligt viktigt att leva ett andligt liv.

Det är inte frågan om ett system eller en metod att prestera något.

Det är heller inte som något man skulle kunna förtjäna för att man är med i "religiösa bussiga klubben" eller något liknande.

Det är andligt att förstå att vi är själsliga varelser först och främst och att vi behöver gå från mörker till ljus/Guds underbara ljus innan våra biologiska liv tar slut.

Njuta av syndens livsstil är ett val man gör om man inte på riktigt är intresserad av att få ett medborgarskap i himmelen.

Men kom sedan inte och gnäll om inte den så kallade pärleporten öppnar sig för en fastän man varit god och fin men inte för att bringa Guds Namn ära.

Låt inte jultomten för vuxna få en att sabotera sin tro och reducera den gåvan till ett ogrundat eller/och självrättfärdigt önsketänkande.

Leva i den andliga verkligheten medveten om ens själsliga natur som behöver matas av det gudomligt andliga och inte mer av den mänskliga naturen.

Och för Guds skull, Gud är inte skyldig någon utav oss att få komma till himmelriket/paradiset.

Få bort detta sataniska påfund som blivit samfund av ur sinnet.

Låt oss vara galningar för Kristus och inte dårar av denna förlorade världen.

Jesus Kristus i centrum för alla våra tankar och uppsåt alltmer.

Däri finns den sanna friheten som består och får oss att verkligen växa in i en outsäglig himmelsk glädje och lycka.

Edouard Askmo

1 Januari 2024