version 1.0.4
Observera:
Det som följer är inte någon slags övning i självanklagande eller en förtäckt predikan till andra.
Det handlar om vad undertecknad funderar på efter ett evangeliseringstillfälle
Är Jag Självisk Angående Min Frälsning?
Det är en fråga jag behöver ställa mig regelbundet.
Förtörnar jag Helig Ande (som jag fick som en gåva vid dopet) på det sättet?
Att inte nå ut dagligen med min tro är det verkligen att samla och inte att skingra?
Är jag med på noterna andligt sätt eller intalar jag mig bara att jag är det?
Vad anser Jesus om min situation idag ifråga om missionsbefallningen?
Tror jag att jag redan är i himmelen och kan vila mig från att evangelisera?
Varför står det att jag skall jobba med bävan och fruktan på min frälsning i Guds Ord?
Kan jag verkligen jobba med bävan och fruktan på min frälsning om jag inte lyfter blicken och ser hur fälten redan har vitnat till skörd??
Är min tro utan gärningar levande kanske?
Är dessa gärningar fria från att vara dagligen upptagen med försoningsuppdraget kanske?
Konkretisering?